7 november hölls en rektorsinstallation för Högskolan på Ålands nya rektor Matias Waller.

Matias Waller, teknologie doktor, har närmast arbetat med att utveckla och leda Högskolan på Ålands och Arcadas gemensamma masterutbildning i hållbara energisystem och automationsteknik. Matias har en lång karriär inom högre utbildning och forskning bakom sig, mest på Åland, men även i Finland, USA och Australien.

Här är det tal som Matias Waller höll på rektorsinstallationen:

Ärade Talman, rektorskollegor, hedersgäster, studerande och personal, bästa åhörare.

För cirka 30 år sedan höll jag min första föreläsning. Jag var lärarassistent vid Åbo Akademi och hade av studerande blivit ombedd att berätta vad matriser är och vad de används för. Jag kommer ihåg att det inte var särskilt angenämt, nervositeten gjorde mig torr i munnen och jag kände mig ensam framför tavlan. Jag gick därifrån övertygad om att jag inte skulle syssla med undervisning i någon större utsträckning. 30 år senare kan jag konstatera att högre undervisning och forskning inte bara varit det jag i huvudsak ägnat mig åt, utan det har även blivit en del av den jag är. Och det är en orsak till att jag står här idag.

Det är med glädje, tacksamhet och stor tillförsikt jag tillträder som rektor för Högskolan på Åland. Jag har haft förmånen att jobba vid Högskolan i cirka 20 år och tillträder som rektor med vetskapen att högskolesamfundet, studerande och personal, är engagerade för högskolans bästa. Detta gemensamma engagemang bildar grunden för vårt fortsatta arbete för en högskola som präglas av hög kvalitet och kontinuerlig utveckling. I den svenska högskolelagen står det att “Kvalitetsarbetet är en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studenterna”. Detta perspektiv ser jag som en naturlig och väsentlig del av högre utbildning och forskning, samtidigt som det är en utmaning för samfundet att leva upp till.

I en tid då högskolorna i Norden, tillsammans med resten av samhället, ska bidra till en hållbar framtid, är det aktuellt att fundera på vad Högskolan på Åland är och vad den kan vara.

I mitt tal tänker jag därför adressera tre frågor:

Vad är Högskolans uppdrag?
Vad gör Högskolan?
Varför finns vi?

Högskolans uppdrag är, enligt den åländska lagstiftningen, att ge högre utbildning som “vilar på forskning och på konstnärlig och kulturell grund”. Vidare fokuserar vi i våra utbildningar enligt lagen på “yrkesinriktade expertuppgifter och utgår från de krav arbetslivet och utvecklingen av arbetslivet ställer”.

Är det enkelt att kombinera dessa två uppdrag? En allmän formulering som att vår verksamhet skall vila på forskning och på konstnärlig och kulturell grund är kanske mindre relevant för vårt fokus? Det är dock inte min uppfattning.

Det är inget nytt att vi lever i ett samhälle i stor förändring. Vad som är utmärkande för dagens förändringar är att de till stor del är kunskapsdrivna. Denna kunskapsdrivna förändring är högst relevant för alla branscher vi utbildar för. Just högre utbildning har en central roll i denna kunskapsdrivna förändring som sker inom så många samhällssektorer. Kunskapen som driver dessa förändringar bör i sig motiveras på vetenskaplig, konstnärlig och kulturell grund. Det är därför högre utbildning skall vila på denna grund, och det är därför vi tror att högre utbildning kan stödja ett medvetet, aktivt och meningsfullt deltagande i vår föränderliga värld.

Högre utbildning skall skapa delaktighet i vår kulturellt förvärvade och förvaltade förståelse. Även vår bransch, högre utbildning, forskning, utveckling och innovation, präglas i hög grad av förändring. Vår verksamhet och våra organisationsmodeller däremot kanske ibland kan te sig som mindre förändringsbenägna. I denna fråga har vi alla möjligheter att lyfta det vi ofta stolt framhäver som en av våra främsta ledstjärnor: kritiskt tänkande.

I synnerhet självkritiskt tänkande är på många sätt vetenskapens fundament. Vi har ett ansvar för att självkritiskt betrakta vår verksamhet. Samtidigt skall vi kritiskt granska förändringar och sträva efter att särskilja mellan kunskapsdriven förändring och mindre motiverade, tillfälliga trender. I denna process har dialogen med studerande en betydelse som inte skall underskattas. Följaktligen blir, i mitt perspektiv, kvalitetsarbetet inom högre utbildning oundvikligen en gemensam angelägenhet för högskolornas personal och studerande. För vår högskolas del jobbar vi i dagsläget medvetet med förändringsprocesser som berör allt från utbildningsplaner och studieadministrativa system till hur vår organisation bättre kan stödja en strategisk utveckling.

Vad gör Högskolan och varför finns vi på Åland?

Först och främst erbjuder vi på Åland möjligheter till utbildning, fortbildning och livslångt lärande och vi bedriver forskning, utveckling och innovation i nära koppling till våra ämnesområden. Vi examinerar på bachelornivå inom sju olika utbildningsprogram och på masternivå inom ett program. Genom denna verksamhet bidrar vi direkt till Ålands attraktionskraft, dess näringsliv samt stimulerar inflyttning och utökar de kompetenser som finns på Åland.

Men det räcker inte för oss. Vi har också ett ansvar för att ge möjligheter till personlig utveckling – från studerandes perspektiv skall det inte finnas ett “tak” för målet med en utbildning. För hela samfundet skall vi inte vara en kulturell eller intellektuell återvändsgränd. Därför är kvalitetssäkrade examina i en europeisk gemenskap så centrala för vår verksamhet, liksom ett fortsatt engagemang i högskolesamfundet för utveckling.

Men inte heller det räcker. Vi skall bidra till den innovationshub som stöder utvecklingen av både näringslivet och samhället i stort. Det är med glädje man noterar att tidigare studerande aktivt bidrar till marina sektorn, högteknologisk produktion, IT-sektorn, FinTech, turism, bank- och försäkring, kritisk infrastruktur, offentlig och privat vård och äldreomsorg, och så vidare. Kan vårt bidrag till denna innovationshub bli större? Är Högskolan på Åland vad den kunde vara?

I ljuset av det jag sagt vågar jag hävda att Högskolan på Åland kan och vill vara mer. Vi vill växa i antal studerande, samtidigt som vi inte aktivt strävar efter en större andel åländska studerande. Varför skall då studerande välja oss?

Kan vi utveckla våra grundutbildningar och vara mer attraktiva? Kan vi genom samarbeten i högskolevärlden utveckla utbildningar på masternivå och erbjuda tydliga stigar mot forskarutbildning? Kan vi fortsätta utveckla möjligheter till livslångt lärande? Kan vi erhålla extern finansiering och växa inom forskning, utveckling och innovation, integrera FUI-verksamheten i våra utbildningar och förstärka våra samarbeten med näringslivet och samhället i stort? Jag tror svaret är ja – vi kan. Och när vi levererar i vår strävan, stärker vi också en kultur som ger studerande och personal mer än en utbildning eller ett arbete. Genom att växa både på bredden och på djupet kan vi än mer på Åland främja en, för att citera den norska högskolelagen, “miljömässigt, socialt och ekonomiskt bärkraftig utveckling.”

Givetvis kommer vi inte alltid ha vinden i ryggen. I dagsläget, till exempel, vet vi inte konsekvenserna för sjöutbildningarna av att regeringen avser avyttra skolfartyget. Vill man öka nyttjandegraden för ett skolfartyg skulle vi undersöka möjligheterna en donation av ett dieselelektriskt skolfartyg kunde erbjuda. Det i sin tur kunde bidra till en tekniskt modern och miljömedveten profilering av samtliga sjöutbildningar. Hur påverkas våra förutsättningar och högskolans attraktionskraft av beslut som tas utanför vår organisation?

Från mitt perspektiv känns vindarna dock överlag gynnsamma: Vi får bana väg för Europas framtida universitet genom vår inkludering i EUNICoast, en av de europeiska universitetsallianserna, vi vill utveckla och värna om våra nordiska och europeiska samarbeten och stärka våra nätverk med näringsliv. Våra mål ligger i linje med och kan konkret bidra till landskapets utvecklings- och hållbarhetsagenda. I våra ambitioner att växa har vi intressen i samklang med Mariehamns Vision 2040. Vi vill, inom högskolesamfundet, arbeta strategiskt med våra målbilder och fokusområden för att, i enlighet med den åländska lagen, “bidra till ett hållbart samhälle”.

Tack!